Hjälp!!Farfar

Idag efter skolan var jag med Phibi på torget och fick syn på farfar,
mitt hjärta slog säkert 280/slag i minuten. Jag skyndade mig in i kiosken
och gömde mig så han inte skulle få syn på mig.
Fan..trodde jag skulle dö. Alla minnen började pluppa upp efter ett tag,
hur fan han kunde begå övergrepp mot mig, sitt eget barnbarn. Det är
lika jobbigt varje gång jag ser honom. Den där känslan som inte går att beskriva med ord,
utan beskrivs som hat, ilska, sorg, besvikelse. Hur han kunde sjunka så lågt. Att kladda, trycka ner mig i sängen, försöka hångla, gnida sitt äckla könsorgan mot mitt, knäppa upp min BH, ta mig ínnanför BH:n. Det gör ont att minnas, ont att andas, ont att tänka, ont att leva. ALdrig i mitt liv kommer jag att glömma den natten, och du skyller ifrån dig "att du inte minns" fan vilken lögn. Jag kommer aldrig att bli hel igen. Du har skadat mig både psykiskt och fysiskt.
Fan ta dig!!!
Du har alltid funnits där för mig men nu för två år-tre år sen slog det slint i huvudet på dig? Vad hände? FAN TA DIG!!!